Så var det dags att åka hem till Sverige. När vi bar ner väskorna från hotellets väskförvaringsrum träffade vi ett par nyanlända svenskar som berättade att det just nu var väldigt kallt i sverige. Otrevligt tyckte vi och hoppades att planet hem skulle bli inställt på obestämd tid.
När den taxi som Sandra O’Neill skulle ha beställt åt oss inte hade anlänt klockan 16 och inte heller sågs till efter 15 minuter pratade vi med personalen på Karon Café för att få en ny taxi till oss. Dom kunde inte få fram en taxi på 30 minuter och föreslog en tuk-tuk, vilket vi inte hade förväntat oss som transportmedel hela vägen till flygplatsen och speciellt inte att chauffören skulle ha 800 baht för besväret.
Vi hade ju åkt taxi från flygplatsen till Karon Café för 500 baht en knapp vecka tidigare så vi påtalade att vi tyckte det var för mycket men chauffören stod på sig utan att verka kunna pruta någonting på priset trots att vi bara hade 500 baht kvar. Eftersom klockan började närma sig 16:30 kände vi att vi inte hade så stort val och det blev till att gå till en ATM-machine och hämta ut lite mer pengar.
Tuk-tuk chauffören körde oss någon kilometer in i ett bostadsområde och vi undrade vad vi hade där att göra när vi nu var försenade till vårt flyg, men det visade sig att han hade kört oss till sitt hem där han hade sin privata luftkonditionerade bil som han skulle köra oss till flygplatsen med vilket kändes mycket bättre.
Vi kom fram till flygplatsen ca. 20 minuter efter att vi senast skulle ha checkat in. Alla andra verkade ha checkat in för det var tomt i incheckningsdisken. Allt gick i alla fall bra och vi kom på planet innan det lyft. Vi fick t.o.m. vänta på ett lokalt åskväder innan vi kunde lyfta ca. 1 timma försenade.
Senaste kommentarer